Landet där alla hittar hem

Ja, då var det dags att försöka...

Blogga alltså...

Som vanligt när jag ska ta tag i något så tar det lite längre tid än jag hade tänkt mig från början, men nu är jag äntligen här.

Om någon hade frågat mig för ett år sedan om jag trodde att jag skulle kunna tänka mig att blogga så hade ju svaret självklart blivit ett rungande NEJ... Men nu gör jag det ändå...

Allt handlar kanske om den där känslan att jag har så jävla (kommer att svära en del i min blogg, så känsliga läsare bör akta sig...) mycket jag vill säga, men ingen direkt möjlighet att få ur mig det, så här är nu mitt forum!

Till o börja med vill jag bara säga det att jag antagligen kommer var så långt ifrån politiskt korrekt, etiskt normal eller mild i orden som man kan vara, men det är vad ni får... O jag begär ingenting tillbaka...
Istället hoppas jag bara på att ni kan få en skön stund varje gång ni läser mina inlägg och kanske kan jag väcka dom där tankarna hos er som ni aldrig vågat tänka.
Kanske kan jag till o med få er att ta beslut som ni aldrig skulle gjort om det inte vore för mina ord!
För detta är landet där alla kan hitta hem.
Oavsett om du är ledsen ensam i din stora lägenhet, uttråkad på jobbet utan direkt mycket att göra, avslappnad på landet med din nya MacBook och långt bort från alla släktingar, så kommer jag att ge dig en väg tillbaka hem...

Dit vi alla vill någon gång.

Och som inledning vill jag att ni noga lyssnar på texten på denna klassiker som så många gånger citerats.



Här kommer det inte finnas någon tystnad.
Ingen ensamhet och inget förtryck.

Endast ett land där alla kan hitta hem.