Simpsons-moln o rena hörn...
Nu är det klart... I princip i alla fall...
Lägenheten är städad.
Alla dammråttor som hade bosatt sig i hörnen har flyttat in i en tygpåse i botten av min dammsugare, antagligen funderandes över hur det kommit sig att de fått leva i frihet så länge.
Handfatet, toaletten och köksbänken skall få sig en omgång ikväll. Det är det sista innan lägenheten är presentabel igen. Innan jag återigen kan börja skrapa upp resterna efter den kollapsade själ som jag en gång förlorade.
Innan jag kan börja förtrycka rädslan...
Balkongen är fortfarande orörd. Därute har spindlarna fortfarande en frizon. Kanske den enda frizonen som finns kvar.
En dag får den också smaka min vrede och rensas från löv, spindelväv och minnen.
Det känns faktiskt skönt nu. Inte så tomt som jag trodde.
Det kanske var detta som behövdes för att jag skulle våga ta tag i andra saker i mitt liv... Som exempelvis mitt liv...
Nu är jag redo för en inspektion av både lägenhet och hjärta. En rutinmässig men dock så viktig kontroll av hur jag egentligen mår och vad som snurrar runt i mitt vilsna huvud. Vilka tankar som hopar sig i alla hörn av mitt utslagna sinne och som kan förpassas till samma tygpåse som dammråttorna.
Utanför passerar Simpsons-molnen över himlen utan några förhinder. Sakta och gemytligt svävar dom fram likt stora vita bomullstussar på en babyblå vaxduk... Och dom får mig att minnas...
Men denna gång bara de glada bitarna. De bitar som får mig att vilja hoppas o tro... Som får mig att drömma...
Det blåser ute men här inne är det stilla...
O den här gången kanske det kan förbli stilla...
Stormen har dragit förbi.
Lägenheten är städad.
Alla dammråttor som hade bosatt sig i hörnen har flyttat in i en tygpåse i botten av min dammsugare, antagligen funderandes över hur det kommit sig att de fått leva i frihet så länge.
Handfatet, toaletten och köksbänken skall få sig en omgång ikväll. Det är det sista innan lägenheten är presentabel igen. Innan jag återigen kan börja skrapa upp resterna efter den kollapsade själ som jag en gång förlorade.
Innan jag kan börja förtrycka rädslan...
Balkongen är fortfarande orörd. Därute har spindlarna fortfarande en frizon. Kanske den enda frizonen som finns kvar.
En dag får den också smaka min vrede och rensas från löv, spindelväv och minnen.
Det känns faktiskt skönt nu. Inte så tomt som jag trodde.
Det kanske var detta som behövdes för att jag skulle våga ta tag i andra saker i mitt liv... Som exempelvis mitt liv...
Nu är jag redo för en inspektion av både lägenhet och hjärta. En rutinmässig men dock så viktig kontroll av hur jag egentligen mår och vad som snurrar runt i mitt vilsna huvud. Vilka tankar som hopar sig i alla hörn av mitt utslagna sinne och som kan förpassas till samma tygpåse som dammråttorna.
Utanför passerar Simpsons-molnen över himlen utan några förhinder. Sakta och gemytligt svävar dom fram likt stora vita bomullstussar på en babyblå vaxduk... Och dom får mig att minnas...
Men denna gång bara de glada bitarna. De bitar som får mig att vilja hoppas o tro... Som får mig att drömma...
Det blåser ute men här inne är det stilla...
O den här gången kanske det kan förbli stilla...
Stormen har dragit förbi.
Kommentarer
Postat av: Michelle
Du har varit duktig som städat så mycket. Det måste även kännas ganska befriande? Att bli av med all den ångest som legat och dammat över allt...
Postat av: Niklas
Jo, det känns bra... Riktigt bra!
Trackback
