Landet där alla hittar hem

Den tiden är förbi nu...

Då jag med lätta steg o drömmar trippade fram på den regntunga asfalten i Hammarkullen med kamerorna rullandes och endast mina egna andetag som begränsning för hur långt jag kunde gå.

Tiden då jag i framtiden såg en människa med alla drömmar uppfyllda. Där jag inte hade några bekymmer och allt som jag visste då var sanning...

Men den tiden är förbi...

Någonstans kunde jag valt en annan väg. En väg som ledde till ett liv som antagligen hade gett mig den tillfredsställelse och behovsuppfyllelse som så många människor söker en evighet efter.
Men istället valde jag den enkla vägen, den som så många själar vandrar utan att hitta dörren. Utan att hitta det där speciella som finns rotat innerst i våra hjärtan... Det som borde driva oss...

Nu drivs vi istället av händelser omkring oss... Av influenser från den yttre världen där allt är uppradat och linjerat...
Där alla stöps i samma form och där avvikelser skall åtgärdas o inte prisas...

Kanske hade jag varit en annan människa om jag hade hittat min inre drivkraft. Om jag hade fångat upp den då på Hammarkullens asfalt och fortsatt att kämpa för den.
Kanske hade jag kunnat se tillbaka på mitt liv o sagt att jag gjorde mitt yttersta...

Men nu har den tiden flytt...

Ut genom mitt enda öppna fönster. Ut till landet där alla borttappade drömmar vandrar planlöst runt och söker efter ett hjärta att rota sig i. Någonstans där även en förlorad dröm kan finna ett hem...

Någonstans där förlorad tid endast är en handutsträckning bort...

Men för mig är det landet stängt.
För mig är den tiden förbi.

O allt jag har är minnen...