Landet där alla hittar hem

Är hemma efter en 10-timmars dag på jobbet.
Köpte Ben&Jerry's på vägen hem... Tyckte att jag var värd det...

Stängningen idag var lång. Mycket gäster och mycket som hände in i sista sekunden...
Utöver det fick dessutom en av de anställda för sig att glömma o lämna in nycklarna innan hon gick o bytte om så efter en längre väntan dök hon till slut upp och förstod inte alls att det var henne jag väntade på...

I det här läget hade kanske många med bitter ton sagt något i stil med "Förstod du inte att jag vill gå hem?", eller "Det tog tid...", men jag kunde inte... Jag bara log o sa att det inte var någon fara, jag hade inte bråttom...

Och sanningen är den att jag inte hade bråttom... För vad skulle jag göra?
Hem, köpa glass på vägen, sätta mig här vi datorn med tangentbordet i mitt knä och berätta för er hur min stängning var.
Vad fanns det för anledning att brusa upp... Absolut ingen alls!

Ändå är det så ofta jag ser hur människor i min omgivning, och även jag själv, höjer rösten och irriterar sig på saker som egentligen inte har så stor effekt på helheten.
Suckar högt när någon stackars tant inte får fram alla sina vikta sedlar ur portmonän i kassan på ICA, eller skriker skällsord till nån bilist som kör lite långsamt för att han inte hittar rätt gata.
Om vi kunde lägga all den energi som vi lägger på att vara upprörda på att istället göra någon glad så tror jag, i min egna naiva lilla bubbla, att livet hade varit enklare...

...men det är klart... vi kan ju inte gå runt o vara glada hela tiden... hur skulle det se ut...

Jag vet! Och jag är den siste som skall påpeka detta eftersom jag så många gånger blir arg o upprörd över meningslösa petitesser, men jag frågar mig ändå hur det hade varit om jag istället bara hade lett och tänkt "Det löser sig"...

För det gör det väl alltid till slut ändå, eller?

Så till alla er arga medmänniskor där ute vill jag bara säga, försök att 1 gång om dagen omvandla er ilska till nåt annat istället, kanske glädje för den ni är, eller kanske till omtanke för nån som inte har det så bra som ni...

För dessutom ser ju alltid karma till att det händer något bra när man minst anar det.
För mig var det ett stilla samtal från Kungsparken som fick mig att skratta, må bra och glömma all tid jag spenderat på jobbet och bara se fram emot morgondagen... Tack...

Nä, nu ska jag sova. Det är en dag imorgon också, även om man inte alltid kan vara säker.