En splittrad existens
Livet är ett pussel.
Just nu önskar jag att jag kunde återgå till att vara den där blinda slaven. När allt var mycket enklare.
Det går inte en dag utan att jag funderar över vad jag kunde gjort annorlunda. Vilken väg jag kunde ha valt vid just det där tillfället... o alla andra gånger...
Hade vi haft full kontroll över våra egna liv, utan någon som helst påverkan från omgivningen och miljön kanske allt hade sett annorlunda ut.
Vi hade kanske aldrig rökt den första cigaretten.
Slagit det första slaget.
Druckit den första ölen.
Älskat den första kärleken...
Hur mycket vi än övertalar oss själva dagligen att vi är individer som själva väljer vilka vägar vi skall gå så är vi bara hjärndöda slavar till något vi en gång skapat. En form där vi gjutit våra värderingar i betong och slagkraftigt övertalat oss att det är rätt...
I det är vi alla lika... Du, jag, den tokige fascistledaren, topmodellen och pedofilen på LunarStorm...
Men då o då händer det något...
En känslomässig revolution som får oss att fundera. Något som får oss att ta ett steg bort från vår egna lekamen och iaktta allt utifrån.
Det är vid dessa tillfällen som många av oss inte orkar mer... Inte orkar med sanningen om vårt liv...
Men det är också då många av oss blir starkare.
Jag har varit där många gånger... Varit så nära att inte orka mer... Men varje gång har jag kommit ur det lite starkare...
Och ändå längtar jag bara tillbaka till första tillfället. När jag valde väg. När jag hade möjligheten att forma mig till något annat än det jag är idag...
Jag undrar vad som hade hänt...
Kanske hade allt varit likadant trots allt...
Varje bit passar ihop och skapar den vi är, det vi gör och det vi känner.
Varje erfarenhet formar oss till det vi tillslut kommer att bli.
Varje erfarenhet formar oss till det vi tillslut kommer att bli.
Vi föddes som blinda slavar.
Kanske döljer våra dolda minnen något annat.
Kanske har vi själva nyckeln till ett större mysterium än vårt förgågna.
Kanske döljer våra dolda minnen något annat.
Kanske har vi själva nyckeln till ett större mysterium än vårt förgågna.
Just nu önskar jag att jag kunde återgå till att vara den där blinda slaven. När allt var mycket enklare.
Jag tror att vi alla önskar det...
Det går inte en dag utan att jag funderar över vad jag kunde gjort annorlunda. Vilken väg jag kunde ha valt vid just det där tillfället... o alla andra gånger...
Hade vi haft full kontroll över våra egna liv, utan någon som helst påverkan från omgivningen och miljön kanske allt hade sett annorlunda ut.
Vi hade kanske aldrig rökt den första cigaretten.
Slagit det första slaget.
Druckit den första ölen.
Älskat den första kärleken...
Hur mycket vi än övertalar oss själva dagligen att vi är individer som själva väljer vilka vägar vi skall gå så är vi bara hjärndöda slavar till något vi en gång skapat. En form där vi gjutit våra värderingar i betong och slagkraftigt övertalat oss att det är rätt...
I det är vi alla lika... Du, jag, den tokige fascistledaren, topmodellen och pedofilen på LunarStorm...
Men då o då händer det något...
En känslomässig revolution som får oss att fundera. Något som får oss att ta ett steg bort från vår egna lekamen och iaktta allt utifrån.
Det är vid dessa tillfällen som många av oss inte orkar mer... Inte orkar med sanningen om vårt liv...
Men det är också då många av oss blir starkare.
Jag har varit där många gånger... Varit så nära att inte orka mer... Men varje gång har jag kommit ur det lite starkare...
Och ändå längtar jag bara tillbaka till första tillfället. När jag valde väg. När jag hade möjligheten att forma mig till något annat än det jag är idag...
Jag undrar vad som hade hänt...
Kanske hade allt varit likadant trots allt...
Kommentarer
Postat av: Michelle
Jävlar... Och du säger att jag skriver bra... Det här var så jävla fint skrivet, Niklas!
Trackback
