Små saker som glädjer
Idag har det gått hett till...
Under 3 timmar ringde alla telefoner på kontoret konstant. Dessutom var det kokhett i rummet och tempot gjorde att man svettades som en söndagsstek på ugnsgallret.
Det är dock med stolthet i bröstet jag kan säga att mina kollegor är väldigt bra att jobba med.
Med en oerhörd kyla och proffesionalism skötte de sig oklanderligt under denna intensiva period på arbetsdagen och jag kan inte annat än glädjas åt att den här sommaren kommer bli kanon!
Utöver detta fick jag en ny chans att prata med henne igen...
Ja, det finns en hon...
Inte hon som i "hon-som-jag-är-upp-över-öronen-förälskad-i", utan mer en "hon-som-får-mig-att-må-bra-och-se-på-världen-med-nya-ögon". En sån där människa som helt enkelt går att trivas med på ett naturligt o värmande sätt.
Men nog om det nu...
Ikväll är det tydligen Robinson-final.
Ok...
Måste faktiskt erkänna att jag inte sett en enda sekund av detta överhypade förnedringsprogram som dagens TV-bolag envisas med att sända.
För många år sedan, när Robinson startade, fanns det en viss charm i det hela. En grupp okända människor på en öde ö där vad som helst kan hända... Nyskapande, småroande och tidsfördrivande...
Det var innan tragedierna med självmord, svält och programledare som totalt sågades.
Det var innan försöken att göra det "tuffare" enligt någon amerikansk standard.
Det var på Treutigers tid...
Jag vet att det låter som en uttröttad pensionär när jag skriver det, men ärligt talat så är det många gånger jag funderat på hur det kommer sig att dagens programledare är så mycket sämre än de klassiska från 80/90-talet.
Men jag antar att utséendet, byststorleken, eller bredden på léendet är det som gäller för att få leda TV-program nu för tiden och där har ju inte riktigt Treutiger nåt att hämta, kanske...
Det känns ändå skönt att veta att förnedringsprogram som Robinson, Big Brother o Baren inte helt försvunnit ur det etiskt rena samhälle vi lever i, utan det fortfarande är ok att skratta åt folk som kämpar men ändå förlorar...
Men det är klart, vad skulle annars Aftonbladet o Expressen skriva om?
Nyheter, eller?
Ja, ja... Nu ska jag ut och låta bli att njuta av solen en stund innan jag kryper in i min trygga grotta med ett stort glas Cola och en skål ostbågar. Det är säkert nåt annat på TV ikväll...
Under 3 timmar ringde alla telefoner på kontoret konstant. Dessutom var det kokhett i rummet och tempot gjorde att man svettades som en söndagsstek på ugnsgallret.
Det är dock med stolthet i bröstet jag kan säga att mina kollegor är väldigt bra att jobba med.
Med en oerhörd kyla och proffesionalism skötte de sig oklanderligt under denna intensiva period på arbetsdagen och jag kan inte annat än glädjas åt att den här sommaren kommer bli kanon!
Utöver detta fick jag en ny chans att prata med henne igen...
Ja, det finns en hon...
Inte hon som i "hon-som-jag-är-upp-över-öronen-förälskad-i", utan mer en "hon-som-får-mig-att-må-bra-och-se-på-världen-med-nya-ögon". En sån där människa som helt enkelt går att trivas med på ett naturligt o värmande sätt.
Men nog om det nu...
Ikväll är det tydligen Robinson-final.
Ok...
Måste faktiskt erkänna att jag inte sett en enda sekund av detta överhypade förnedringsprogram som dagens TV-bolag envisas med att sända.
För många år sedan, när Robinson startade, fanns det en viss charm i det hela. En grupp okända människor på en öde ö där vad som helst kan hända... Nyskapande, småroande och tidsfördrivande...
Det var innan tragedierna med självmord, svält och programledare som totalt sågades.
Det var innan försöken att göra det "tuffare" enligt någon amerikansk standard.
Det var på Treutigers tid...
Jag vet att det låter som en uttröttad pensionär när jag skriver det, men ärligt talat så är det många gånger jag funderat på hur det kommer sig att dagens programledare är så mycket sämre än de klassiska från 80/90-talet.
Men jag antar att utséendet, byststorleken, eller bredden på léendet är det som gäller för att få leda TV-program nu för tiden och där har ju inte riktigt Treutiger nåt att hämta, kanske...
Det känns ändå skönt att veta att förnedringsprogram som Robinson, Big Brother o Baren inte helt försvunnit ur det etiskt rena samhälle vi lever i, utan det fortfarande är ok att skratta åt folk som kämpar men ändå förlorar...
Men det är klart, vad skulle annars Aftonbladet o Expressen skriva om?
Nyheter, eller?
Ja, ja... Nu ska jag ut och låta bli att njuta av solen en stund innan jag kryper in i min trygga grotta med ett stort glas Cola och en skål ostbågar. Det är säkert nåt annat på TV ikväll...
"What we've got here is failure to communicate.
Some men you just can't reach...
So, you get what we had here last week,
which is the way he wants it!
Well, he gets it!
N' I don't like it any more than you men."
Some men you just can't reach...
So, you get what we had here last week,
which is the way he wants it!
Well, he gets it!
N' I don't like it any more than you men."
Kommentarer
Postat av: Michelle
Jag saknar Baren, och vad hände med Treutiger? Jag saknar honom. Och förresten, jag är helt förtjust i dig.
Trackback
